nen's blogg

Jag gick upp klockan sex. Klädde på mig mina kläder och började sjunga upp. Körde några klassiska sångövningar och åt lite frukost. Sedan tittade Sara förbi. Hon gav mig en lyckogrej, en pärlödla som fick namnet Ragnar.
När jag kom till Tibble var klockan bara nio (fast jag skulle vara där tio). Jag började prata med tjejerna som skulle ha provet nio och önskade dom lycka till. När det äntligen blev min tur tog jag det coollugnt. De började att intervjua mig och frågade mig frågor som vad jag har sysslat med innan och vad jag är för människa. Det var åtta stycken (lärare och elever) och lilla jag. Som tur var kände jag igen sju av dem åtta, så dom visste vem jag var.
Efter intervjun började jag att sjunga mina låtar. Det gick kanon! De var jättesnälla och positiva. Efter jag sjungit klart berättade jag hur jag tolkat teatern, som man skulle lära sig, och berättade hur jag ville spela upp den. En utan tjejerna i trean fick vara min andra roll. Det gick nästan ännu bättre! Jag var otroligt glad när jag gick därifrån.

När jag lämnade rummet hade klockan inte ens hunnit bli elva. Och vad skulle jag hem och göra? Jag som tagit ledigt... Därför åkte jag till min systers jobb. Tog tunnelbanan dit och satte mig och åt i deras lunchbuffé. Det var jättegott. Tror aldrig att jag ätit så mycket mat förut. Jag åt en STOR tallrik med pasta, köttfärssås, rivna morötter, gurka och sallad, sedan åt jag en tallrik med pannkakor och till efterrätt en kanelbulle.
Jag var med Isabelle på jobbet hela dagen. Hon slutade klockan fyra då vi tog bussen till tunnelbanan. Därifrån skulle vi springa (eftersom tunnelbanan gick "om en minut"). Men när jag sprang ned för den långa rulltrappan snubblade jag framlänges. Först flög jag, sedan studsade jag och det slutade med att jag gleeeeed. Har rivsår längst hela benen och ryggen. Har sjukt ont. Jag vet att alla människor i världen är med i minst en näradödenupplevelse i livet. Men jag har varit med om alldeles för många. Om jag inte hade haft mössa på mig hade jag nog dött.

Såååååååååååååå.. Tack mössan, tack Ragnar!

Igår när jag satt på mattelekion fick jag plötsligt jättesvårt att andas. Kunde inte ta in luft genom näsan och det kändes som att mina lungor krympte och blev små. Jag började andas snabbare och hade svårt att sluta. Blev snurrig och tappade balansen. Gick till skolsyster och fick ligga på hennes bits medans hon ringde till mamma och till sjukvårdshjälpen. De kom och hämtade mig och jag fick åka ambulans till Karolinska Sjukhuset. I tre timmar andades jag snabbt, sedan lugnade jag ner mig. Tog blodprov, andra prover och träffa en doktor. Hela dagen var jag på akutmottagningen.
När jag sedan fick åka hem var det naturligtvis svårt att hålla balansen, men hem kom jag. På bussen på väg hem kom det tillbaka och jag fick svårt att andas. Mamma ledde mig hela vägen hem från busstationen.

Tänkte bara berätta att jag är så otroligt tacksam över att jag har alla mina vänner, min familj och att jag lever ett sånt underbart liv. Tack!