Sånt händer, det ingår i livet.
Igår när jag satt på mattelekion fick jag plötsligt jättesvårt att andas. Kunde inte ta in luft genom näsan och det kändes som att mina lungor krympte och blev små. Jag började andas snabbare och hade svårt att sluta. Blev snurrig och tappade balansen. Gick till skolsyster och fick ligga på hennes bits medans hon ringde till mamma och till sjukvårdshjälpen. De kom och hämtade mig och jag fick åka ambulans till Karolinska Sjukhuset. I tre timmar andades jag snabbt, sedan lugnade jag ner mig. Tog blodprov, andra prover och träffa en doktor. Hela dagen var jag på akutmottagningen.
När jag sedan fick åka hem var det naturligtvis svårt att hålla balansen, men hem kom jag. På bussen på väg hem kom det tillbaka och jag fick svårt att andas. Mamma ledde mig hela vägen hem från busstationen.
Tänkte bara berätta att jag är så otroligt tacksam över att jag har alla mina vänner, min familj och att jag lever ett sånt underbart liv. Tack!
gud vad läskigt. krya på dig, eller vad man nu ska säga vid sånna här tillfällen :)
Nejmen, shiet! Först det där med moppen och nu det här, fyfan. säger som jasmine, krya på dig eller vad man ska säga! <3
ojdå, mitt namn blev visst inte med,
Usch vad otäckt :( krya på dig! kram <3
usch, det låter inte roligt :(. hoppas att det inte händer igen! puss <3
men gud va läskigt :O hoppas det blir bra hjärtat,
