nen's blogg

Jag har aldrig varit sådär rädd i hela mitt liv. Jag sov hos Sara i natt eftersom vi redigerade filmen sent igårkväll. När vi vaknade åt vi pannkakor, sedan tog jag mina saker och promenerade hem.
Jag började med att passera skogen. När man går själv i skogen reagerar man på alla småljud som hörs, trots att man inte tänker på det. När jag kom in i skogen hörde jag ett sus till höger. Tittade dit och fick se fem stora renar titta på mig. De stod alldeles stilla och glodde. Har aldrig varit så rädd förut, som jag var. Jag började gråta och gick sakta förbi renarna. Tre meter ifrån mig stod dem. Tog upp telefonen och ringde mamma medans jag fortsatte att gå. Kändes som att hjärtat stannade till. När jag kom ut från skogen och gick runt hörnet kom en hund skällandes. Jag stannade och berättade för tanten med hunden att hon inte borde gå in i skogen.
När jag kom hem tog jag mig en skön varm dusch. När jag sedan klev ur duschen hade det tydligen blivit stopp i avloppet, så att allt mitt vatten var på golvet utanför duschen. Katten stod på hyllan och mjauade, hon vågade inte gå i vattnet. Vilken översvämning!
När jag fixat vattnet och börjat fixa ordning mig för att åka in till stan, började jag blöda näsblod. 
Inte precis någon toppen start på dagen!